adoption
Varken pappas ögon eller mammas hand
Det är resultatet av resan de gjorde för 25 år sedan.
Då kom jag till Sverige. Då blev jag deras. Då blev de mina.
Inte deras hudfärg eller armar. Tre år gammal i badet tillsammans med min mamma. Hennes hudfärg ser konstig ut. Men våra handflator har samma färg. Allt känns bra igen.
Inte deras gener. Sju år gammal på solsemester i Italien. Uppsvällda ögon och eksem, bad och sol varje dag. Pappa köper solhattar och solskydd för upp till 50 grader. Parasollets skugga är den bästa vännen den resan. Mamma och pappa letar sig till solen.
Inte heller deras lilltånaglar eller hår. Tur för dig skulle mamma säga och peka på sin blonda, något tunnare kalufs. Och papppa kan inte annat än hålla med. Han har inget hår alls.
Åren går. Frågor besvaras och pusselbitar faller på plats. Det pratas, grinas och diskuteras. Återresor planeras, går i stöpet och planeras igen.
Det var 25 år sedan.
Nu har jag hunnit få mammas kroppsspråk och entusiasm. Vänner skrattar åt likheten, ”nu ser du ut pecis som Eva”.
Och pappas känslighet. Hans lätthet till glädje och tårar. Hans skratt åt ”Bad Santa” och hans sorgsenhet och empati vid tragiska nyheter.
Deras värderingar och intressen. Inte golf, men delas syn på samhällsfrågor. Viktiga saker.
Men framförallt deras värme och kärlek. Deras insida.
Jag ser mig själv i pappas ögon. Och han ser troligen en del av sig själv i mig.
Är hemma i mammas hand. De är olika stora och har olika färger. Men lika på insidan.
Vad spelar det för roll att varken ha pappas ögon eller mammas hand? När vi delar allt. Utom utsidan. Det finns de som har det värre. De som bara delar utsidan.
Visst vi har våra yttre olikheter. De har funnits hela livet. Och kommer alltid att finnas.
Varken pappas ögon eller mammas hand. Ändå är jag deras.
Text: Elin Sundh
091018: Jag har precis läst ut Michael Nyqvists bok ”När barnet lagt sig” och lagt den till listan nedan. Helt ok. Lättläst. Att jag lånade boken på biblioteket berodde på att den handlar om det faktum att Michael är adopterad. Jag är fortfarande som en magnet på det ordet. Jag samlar på det och allt som handlar om det. Nu är det ju så att jag ändå hunnit samla ett tag och läst en del och för min del blev jag knappt berörd av den här berättelsen. Den kommer inte att stanna kvar hos mig, men det kan hända att någon annan behöver den som är i ett annat skede. Alla adopterade har en berättelse, värd att höras, men jag undrar om den här hade blivit publicerad om inte författaren varit en känd skådespelare. Det är som sagt alltid en tragedi bakom varje bortadoption.
Jag vill tipsa om en sajt som jag bara kollat in som hastigast men som jag tycker ser intressant ut.
http://www.mellanforskapet.se/
090612 - texten nedan publicerades idag på MIA:s hemsida. Intressant läsning för ev. blivande adoptivföräldrar till taiwanesiska guldklimpar…
Taiwan
Adoptionscentrum förmedlade adoptioner från Taiwan mellan åren 1980 och 1990. Några år efter att Adoptionscentrum avslutat samarbetet med Taiwan fick Barnens Vänner, BV, år 1994 auktorisation för att samarbeta med Taiwan. Sedan 2007 har även Barnen Framför Allt – Adoptioner, BFA-A, adoptionssamarbete med Taiwan. Under 2008 adopterades 29 barn till Sverige genom dessa två organisationer. Totalt adopterades i Taiwan under 2008 ca 3000 barn, varav ca 400 var internationella adoptioner. Förutom med Sverige har Taiwan adoptionssamarbete med Australien, Danmark, Frankrike, Holland, Italien, Kanada, Tyskland och USA.
Eftersom Taiwan inte har folkrättslig status som ett eget land, trots att ön i praktiken varit självständig sedan 1949, kan Taiwan inte ansluta sig till Haagkonventionen.
MIA genomförde sin första tillsynsresa till Taiwan i mars 2009. Syftet med resan var att på plats följa adoptionsprocessen i Taiwan och särskilt titta på förhållandet mellan inhemsk och internationell adoption och hur matchningsprocessen mellan barn och adoptivföräldrar går till. MIA fick under resan möjlighet att besöka de fyra organisationer som BV och BFA-A samarbetar med, möta adoptionsmyndigheten, besöka en domstol som beslutar om adoption, besöka Ecpat, möta blivande och nyblivna mammor på ett mödrahem, träffa två svenska familjer som var i Taiwan för att adoptera barn samt besöka en av organisationernas fosterhem där två barn var placerade.
Adoption i Taiwan
De flesta nationella adoptioner är släktingadoptioner, s.k. privata adoptioner som genomförs utan inblandning av en organisation. Inhemska adoptioner i Taiwan är ofta skamfyllda och hemliga. Taiwaneser föredrar privata adoptioner framför att gå genom en organisation. I ett försök att göra adoptioner mer öppna har Children’s Bureau, den statliga adoptionsmyndigheten, startat ett ”Child Adoption Information Center”. Centrets målsättning är att skydda adopterades rättighet till sitt ursprung och att förhindra olaglig barnhandel och trafficking. De har en positiv inställning till att adopterade från Taiwan till Sverige kommer till centret för att be om hjälp att söka sitt ursprung.
Trots att regeringen och olika organisationer arbetar för att öka antalet inhemska adoptioner sjunker antalet inhemska adoptioner i Taiwan. Antalet utländska gästarbetare i Taiwan ökar vilket har medfört att fler barn med olika etnisk bakgrund överges. Dessa barn adopteras ogärna i Taiwan utan lämnas istället till internationell adoption.
Sociala förhållanden
Taiwan är ett land med välutvecklad ekonomi och infrastruktur. Levnadsstandarden i Taiwan är jämförbar med den i västländer. Hälsoproblemen är i allt större utsträckning också desamma som i väst, övervikt och hjärt- och kärlsjukdomar. De generella statliga socialförsäkringssystemen är dåligt utbyggda, men 1995 infördes en allmän sjukförsäkring som omfattar större delen av befolkningen.
Skolsystemet är väl utbyggt. Barnen börjar skolan vid sex års ålder och nästan alla går den nioåriga obligatoriska grundskolan. Därefter gör eleverna inträdesprover och över 90 procent fortsätter antingen på treårigt gymnasium eller på en särskild femårig linje som kombinerar gymnasiet med inledande högskolestudier. På det treåriga gymnasiet finns både högskole- och yrkesförberedande inriktningar.
Utbildade socialarbetare (fyra års grundutbildning) efterfrågas till många verksamheter i Taiwan. De finns i kommuner, privata organisationer och på sjukhusen. På dagis där det finns fler än 100 barn är det ett krav att det ska finnas socialarbetare som observerar barnen och stödjer personal och föräldrar.
De organisationer och institutioner vi besökte hade genomgående ett barnperspektiv i sin organisation och barnen var väl omhändertagna. Barnhemmen var små och med relativt hög personaltäthet. Många av barnen lekte tillsammans eller satt i personalens famn. Organisationerna driver flera olika projekt som syftar till att barnens situation generellt ska förbättras.
Barnprostitution förekommer i Taiwan och det handlar främst om barn i åldrarna 12-17 år. Taiwanesiska myndigheter samarbetar aktivt med enskilda organisationer och medier för att sprida kunskap om barns rättigheter. En 24-timmars jourtelefon dit utsatta barn kan ringa och få hjälp och råd har inrättats. Det finns center dit barn kan söka sig på flera ställen över hela ön.
Barnens bakgrund
Orsaker till att barn lämnas för adoption är ofta att mamman är ensamstående eller att föräldrarna saknar försörjningsförmåga. Mödrar har endast rätt till två månaders ledighet från sitt arbete utan betalning i samband med förlossning. De som har ekonomiska möjligheter kan lämna barnet på dagis eller anställa en licensierad barnsköterska. Barn till ensamstående mödrar har det mycket svårt i det taiwanesiska samhället eftersom det tydligt framgår av deras papper att de saknar en far som skulle gett dem ett familjenamn. Det innebär att de ofta utsätts för diskriminering genom hela livet. När en ensamstående mamma träffar en man är det inte ovanligt att varken han eller hans familj accepterar det barn som kvinnan har och barnet kan då lämnas för adoption. Barnet riskerar annars att bli illa behandlat i familjen.
Det finns i de flesta fall en känd mamma som lämnar sitt medgivande till adoption. De mammor som har kontakt med mödravården före förlossningen erbjuds stöd och en del mammor hänvisas till de organisationer som förmedlar adoptioner. De har då möjlighet att bo på ett mödrahem före och en tid efter förlossningen. Tillsammans med organisationens socialarbetare får mamman stöd i att hitta en lösning. Om hon väljer adoption undertecknar hon ett medgivande. Hon får sedan möjlighet att välja en adoptivfamilj utifrån att läsa beskrivningar av familjer. Trots att socialarbetare informerar om fördelar för barnet med att få en inhemsk familj väljer mammorna oftast en utländsk familj eftersom det då är möjligt med en öppen adoption. Mammorna kan då få fortsatt information om barnet genom en socialarbetare. En annan anledning är att mammorna tänker att barnen har möjlighet att få bättre levnadsstandard och bättre möjligheter till utbildning i utlandet.
Sexualundervisningen är mycket bristfällig i Taiwan och det finns ett motstånd från föräldrar att deras barn ska få sådan utbildning. Man ser allt oftare att ungdomar träffas efter att ha fått kontakt på nätet. När kontakten leder till graviditet visar det sig i vissa fall att pojken uppgivit fel namn. Det som berättades för oss var att de flesta unga mödrar som lämnar sina barn för adoption har väntat för länge med att erkänna sin graviditet eller så har de inte haft kunskap om hur man gör för att skydda sig mot en oönskad graviditet. I vissa fall, menade mödrahemspersonalen, har de inte brytt sig tillräckligt om sig själva för att skydda sig. Även om preventivmedel är lättillgängliga och billiga finns inställningen att kvinnor som har preventivmedel har planerat för sexuella kontakter vilket inte är kulturellt acceptabelt.
Föräldrar har stor makt över sina barn i Taiwan. Kvinnor under 20 år måste ha föräldrars medgivande för att genomföra en abort, men vissa läkare utför aborter ändå mot betalning. Föräldrar kan i princip tvinga sina döttrar att lämna sina barn för adoption.
Besök i ett fosterhem
I ett fosterhem som MIA besökte fanns en tvåårig flicka. Hon hade först bott ett och ett halvt år i fosterhem och sedan blivit adopterad av en familj som visade sig vara olämplig. Adoptionen hävdes efter beslut i domstol och flickan hamnade i en ny fosterfamilj istället för att bli återplacerad i den fosterfamilj där hon tidigare hade bott. Eftersom avsikten var att leta en ny adoptivfamilj till henne kommer hon att utsättas för ytterligare separationer. Tyvärr är det inte ovanligt att inhemska adoptioner slutar med sammanbrott. Inhemska adoptivfamiljer får sällan någon förberedelse och det sker ingen uppföljning när de adopterar privat. Dessbättre pågår ett förändringsarbete avseende regler kring inhemska adoptioner. Både vid organisationerna och vid domstolen som MIA besökte ansåg man att det borde vara obligatoriskt med föräldrautbildning inför adoption.
Att adoptera från Taiwan
Den biologiska mamman och socialarbetaren medverkar i domstol i en muntlig förhandling och godkänner adoptionen. I de fall som den biologiska modern är underårig deltar även barnets mormor och morfar i den juridiska processen och skriver under adoptionsdokumenten. Ärendet presenteras tillsammans med den planering som är gjord. Genom fullmakt ges personal från adoptionsorganisationen tillåtelse att representera adoptivföräldrarna i den juridiska processen. Domstolen lämnar en kungörelse och när domen vunnit laga kraft kan adoptionen verkställas och familjen kan komma och hämta sitt barn. De flesta adoptivföräldrar får möjlighet att träffa den biologiska mamman. Eftersom adoptionsprocessen är klar när familjen reser till Taiwan, räcker det att de stannar i landet mellan fyra till sju dagar. Domstolshandlingarna från Taiwan ligger till grund för ansökan till tingsrätten i Sverige.
Litteratur:
- ADOPTERADE BARN, Dan & Lotta Höjer
- LÅTSASMORSA, Solveig Bergqvist-Larsson
- På jakt efter Mr Kim i Seoul
- SAMTAL MED vuxna adopterade, Anna von Melen
- Hitta hem Vuxna adopterade från Korea berättar, Sofia Lindström & Astrid Trotzig (red)
- all about ADOPTION, Anne Lanchon
- HUR FÅR MAN ETT SPRÅK? om adoptivbarns språkutveckling, Christina Lagergren
- ADOPTION & SKOLAN, Hur möter adoptivbarn skolan?, Lars von der Lieth
- ADOPTION & FÖRSKOLAN, Anna Elias
- ATT BLI FAMILJ MED EN 6-ÅRING, om adoption av äldre barn, Lotta Bjurel
- ADOPTERADES SORG, Karin Luther
- Det livet ger, Anna Elias
- ADOPTIVBARN och språk, Gertrud Hägglund
- Internationellt adopterade i Sverige, (red) Margareta Carlberg & Karin Nordin Jareno
- Anna, min älskade, Magnus Utvik
- Blod är tjockare än vatten, Astrid Trotzig
- Efterlängtad, Adoptivföräldrar berättar, Kim Skoglund (red)
- Äntligen adoptivförälder, Eva Brenckert
- OUR OWN, Adopting and Parenting the Older Child, Trish Maskew
- Längtansbarnen, Adoptivföräldrar berättar, Kerstin Weigl
- Jag önskar dig ett vackert liv, Brev från de biologiska mödrarna på Ae Ran Won till deras barn
- Mitt okända hemland, Shanti Holmström
- Färgen under huden, Marianne Peltomaa
- Nyfått barn, Britta Kignell
- En riktig familj, Marianne Peltomaa
- adopterad, Lämnad. Vald. Och sen?, Lotta Landerholm
- Längta barn, en antologi om barnlöshet, (red) Kristina Thulin & Jenny Östergren
- OCH VET INTE VART, Astrid Flemberg-Alcalá
- RESAN, Marianne Peltomaa
- ADOPTERA, Ett sätt att bli förälder, Annika Creutzer
- Barnet och jag, (red), Anna Mellergård
- Parenting Your Adopted Child, Andrew Adesman
- Adoptivbarn växer upp, Madeleine Kats
- NÄR BARNET LAGT SIG, Michael Nyqvist
- En riktig mamma? En berättelse om moderskap och karriär, Lena Wennberg
- Attaching in Adoption, Deborah D. Gray
- RESAN TILLBAKA, att som adopterad besöka sitt ursprungsland, Rolf Rybäck
Barnböcker
- Adam åker till Thailand, Ingvor Goyeryd
- MORMORS lilla KRÅKA och pappan, Björn Bergenholtz
- Alice från Kina, Anders Jansson & Nina Östman
[...] adoption [...]